bloggportalen

tisdag 21 september 2010

My America

Amerikanen jag älskade avskydde min förkärlek för bubbelgumsöt, nostalgisk, "heartonyoursleeve" countrymusik. Så han är oskyldig till min fascination. Istället var det nog mitt första möte med Amerika som skapade vad jag tror kommer att vara ett livslångt begär. Sommaren jag fyllde sjutton, mittemellan flicka och kvinna, flög jag till andra sidan jordklotet för ett år på high school. Jag minns fortfarande känslan av total frihet när jag steg ut genom exit dörrarna på flygplatsen. Luften som slog emot mig som en trögflytande vägg, varm och våt, mättad med dofter och så fuktig att det var svårt att andas. Huset var rött och runt och fyllt av skratt, kiv, katter och hundar. Och människor. Med öppna hjärtan och sinnen. På ägorna fanns skallerormar, skorpioner och svarta änkor och jag lärde mig snart att skaka ur skorna ordentligt på morgonen och att kika under täcket innan jag kröp ner på natten. Jorden var intensivt röd, som om den färgats med karamellfärg och mina vita favoritshorts hade snart roströda fläckar som inte gick bort hur mycket jag än skrubbade. En stadsunge, plötsligt mitt ute i ingenstans -- men det var sällan stilla och aldrig tyst. Luften surrade jämt. I skymningen spelade syrsorna och nattluften fylldes av tusentals skinande, glittrande lightningbugs -- som kompakta, svävande moln av små, små ljuslyktor i grönt, orange, rött och gult. Skogen var frodig och tät och slog in mot öppna bilfönster när vi körde ikapp på övergivna grusvägar. Vi åt hamburgare på Sonic, friterad fisk på Long John Silver och flirtade oskyldigt men skamlöst med killar på the mall i närmsta stad. Sedan åkte vi hem i den becksvarta natten och lightening bugs exploderade i tusentals små eldpartiklar mot fönsterrutan medan vi körde. Jag minns att känslan av lycka var överväldigande. Och att jag inte ville att det skulle ta slut. Det är därför jag aldrig får nog av bitterljuv, romantisk countrymusik. För den berättar min historia. Om mitt Amerika. Långt bortom Hollywood och Desperate Housewives. The heartland som jag lärde mig älska en gång för länge sedan och där en liten bit av mitt hjärta alltid kommer att finns kvar.

Kenny Chesney – I Go Back

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar