bloggportalen

fredag 18 februari 2011

Hola Madrid

Ikväll drömmer jag om att se Botticelli och Ruben i oändliga, vidsträckta salar i vit marmor där minsta lilla ljud fortplantar sig och ekar mellan väggarna som tonerna i en symfoni. Om sockersöta, rosa, bubblande drinkar i baren på hörnet där en fårad, väderbiten man spelar på sin gitarr som om det var allra sista gången. Tindrande ögon, fullmåne och Nueva Visión på spanska med Ramones i öronen och 15+, vindstilla och sol. I min vintagejacka i smeksamt mjukt, glänsande vintervitt -- en relik från någon nu åldrad ballerina från längesedan. Jag knäpper otåligt (alltid otåligt) guldknapparna, och sedan går jag. Vandrar längs med breda, hårt trafikerade boulevarder, äter tapas och nygräddat bröd uppflugen på uråldrigt trappsteg med ryggen mot solvarm pelare och jag andas, andas, andas in. Med alla sinnen på helspänn. För jag älskar det. Det här med att inte veta, att inte kunna, inte förstå. Att bara vara ny och se allt för första gången. Leta, söka, och försöka igen. Det är min drog. Min fix. Och jag får aldrig nog.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar