Men fuck off idiot! Ta din förbannade, vidriga nuna till en annan dimension. Annars exploderar jag. Våld av tjänsteman. Kontorsmassaker. Knäskålsfokus. Men jag är godhjärtad - det är jag faktiskt. Bara inte mot dig. Och du är egentligen inte ens värdig min ilska. Min tid och min kraft. Jag måste byta jobb. Kanske återgå till att bli byråkrat? Fast inte idag. För idag ska jag drinka mig in i glömskan. På samma ställe som de Carl Bildt wannabees som gästar mäklarförbundets årliga konferens. Jag ska dansa, le och drömma om någonting bättre. Och analysera det stora, det förtvivlat romantiska i Egyptens envisa dröm om demokrati. Det fantastiska i ett 2011 där torg, gator och vardagsrum kan explodera och implodera genom ett upprop på facebook. En tid där en enda ensam gnista kan starta en enorm, glupsk svallvåg som sträcker sig långt bortom tid och rum. Och vi krossar regimer, störtar diktaturer, tar makten över våra egna liv och öden - bara genom en enda liten knapptryckning. Jag tänker det och plötsligt, liksom bara sådär, faller de arga tankarna ner från mina ögonlock (där de suttit fastlimmade hela dagen) och jag kan se ut. Bortom ilskan och ut ur tristessen. Jag tänker att jag är så liten. I en stor, stor värld, som också är mer komplex än vad jag någonsin kan förstå. Men ibland. Som när jag ser Kairos gator bölja av mod och drömmar om frihet, inser jag för ett ögonblick hur förbannat vackert det faktiskt är att vara människa.
Lyssnalyssnalyssna:
The Naked And Famous – Young Blood
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar