Dress rehearsal

Ikväll har jag ägnat en  betydande del av min tid åt att sitta i SEB:s telefonkö. Jag har länge känt en avgrundsdjup avsky för banken och efter att ha tvingats klippa sönder tre olika visakort på lika många månader bestämde jag mig för att äntligen göra ett bankbyte. Processen har tagit två månader och jag är ännu inte av med deras tjänster. Förstod jag när jag öppnade brevet som låg på hallmattan när jag kom hem idag. Så jag lyfte luren och efter tjugo minuter fick min väntan äntligen ett slut.

Jag: Hej, jag har försökt avsluta ett konto hos er men eftersom det finns en annan kontohavare fungerade det tyvärr inte. Kan jag kanske ta bort mig själv från kontot? Så kan han stå kvar som ensam kontohavare.
Käck kvinnlig röst hos SEB: Nej, det går tyvärr inte. Men ni kan gå ner tillsammans till banken och avsluta kontot.
Jag: Jaha, tyvärr vet jag inte var mitt ex befinner sig. Jag har inte träffat honom på ganska många år och jag vet faktiskt inte ens om han bor i Sverige. 
Käck kvinnlig röst hos SEB: Och du vet inte om han har en digipass?
Jag: Ursäkta?
Käck kvinnlig röst hos SEB: Ja, för om han har det kan ni legitimera er genom era digipasser och avsluta kontot på så vis.
Jag: Eh, nej jag vet inte om han har en digipass. Och för övrigt var jag ju tvungen att skicka in min digipass till er, det var ett krav för att ni skulle kunna avsluta mitt konto.
Käck kvinnlig röst hos SEB: Jaha
Jag: Ja, så jag har ju då inte heller någon digipass.
Käck kvinnlig röst hos SEB: Så ingen av er har någon digipass?
Jag: Nej.
Käck kvinnlig röst hos SEB: Ja, då ser jag tyvärr ingen annan råd än att du får låta ditt konto löpa på.
Jag: Vadå, i all oändlighet?
Käck kvinnlig röst hos SEB: Ja.

Och ungefär här exploderade jag såklart och blev Miss Bitch. Jag minns att jag pratade mycket om bristen på logik, konsten att missköta en verksamhet och det självklara i SEB:s utnämning (på årlig basis) till Sveriges sämsta bank. I morgon ska jag traska ner till närmsta SEB kontor och köra hela svadan face to face också.