Det finns mycket jag önskar jag kunde. Och så mycket jag inte kan. Skriva gudomligt vackra vaggvisor som denna: Mélanie Laurent – Je connais, tala all världens språk, förstå alla svåra frågor, hinna göra det jag vill, (när allt jag egentligen orkar är att sitta still och se på regnet). Jag skulle vilja laga mat som hon: rätter i djupa lergrytor som är så starka och smakrika att ögonen tåras. Eller vara som han, han som kan bygga någonting av ingenting, som klurar på ett problem tills det är löst och som aldrig, aldrig ger upp. Hon som kallas fru Rosa, som är så full av liv och av villkorslös kärlek, men som inte alltid förstår hur hon ska ge mig den. Han -- Shadow, som jag är stoltast över i hela världen. Som är så ung, men som varit och vänt i helvetet och kommit tillbaka igen. Han som äntligen blir fri från sin dåtid i nästa vecka. Hon, så varm och vacker, som jag känt alltid. Som kämpar på, med en helt ny och fantastisk roll som ibland gör att hon tappar fotfästet. Och Du, min bäste vän. Jorden kunde rämna runt oss och jag hade känt mig trygg ändå. Sedan hade du hjälpt mig plocka upp skärvorna och vi hade limmat ihop allt igen.
Förstår ni? Jag drömmer om att bli som ni. Jag modellerar mig själv, tar bitar här och där och sätter ihop -- ni är den jag vill vara. Glöm aldrig det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar