Ibland vill det sig inte. Som inatt. Jag är van vid stjärnor. Jag är van vid explosioner. Inatt var det så tyst. Händelsefattigt. Vet inte varför, men min färg var borta. Mattad. Mättad. En blahablaha kväll. Jag drack alldeles för många daiquiries och fantiserade om att jag var Hemingway. Och bodde på Kuba. Fast sedan tittade jag upp och fann mig omsvärmad av rutiga skjortor. Och pojkar som ville göra film. "Nehej, inte på Kuba." Ännu en Daiquiri -- jag kommer ändå att vara matt i lacken i morgon. Kan jag ha en vackrare lägenhet? Kan jag ha ett vackrare liv? Och ändå ingenting. Men allt. Jag vet att jag är irriterande. Jag vet att ni väntar. Men jag kan inte. Just nu iallafall. Snart är gryningen här. Det börjar ljusna i öster. Och jag är inte Hemingway. Jag är inte Charlotte Brontë eller Leo Tolstoy. Men det är ok. "Because tomorrow is another day." After all.
Andreas Mattsson – Parklands
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar