bloggportalen

fredag 23 september 2011

Please

Snälla, du måste låta mig vara ifred. Jag klarar inte av att göra det här när telefonen ringer och du är på andra sidan. Du är rädd att förlora. Du är rädd att jag ska fara illa. Du vill ta om hand. Du vill försäkra dig om att du är den jag ringer när det viner runt knutarna. Men jag kan inte. Och du vet det och är rädd. För du vet vem jag är. Precis som du, men ändå inte. Och när jag inte passar mallen så går du bara tillbaka till dig själv för att veta vad som pågår i mitt huvud. Jag vet att du fascineras av mig. Jag vet att jag sticker ut. Jag vet att du aldrig träffat mig förut. Jag vet att exakt samma tankar rasar i ditt huvud som i mitt. Men du måste låta mig gå nu. Kom igen, skaffa dig en snygg distraktion och låt oss bli ett förtrollande minne. Världens vackraste frågetecken. Det finaste, mest blossande utropstecknet. För jag orkar inte. Jag orkar verkligen inte. Och jag tror inte jag har kraft att gå en gång till. Det var svårt nog första gången.

Melissa Horn – Under löven

torsdag 22 september 2011

Titelspår i september

Melissa Horn – Destruktiv blues

One hell of a romance

That night. Summer winds. Your eyes. On me. Your intensity petrifying and allouring. Lovely and frightening. So strong I had trouble breathing and had to get away. Days in the sand. No end. Late night meals, with you fussing over your food. Stealing your smokes. Feeling brand new again. And loving and fearing every second. The summer is over now. We had to say goodbye and hello to sweet, cool fall. I have no regrets. Those days... I felt no death aproaching. I felt no fear of all tomorrows. Only the heaviness of your imagination was racing through my brain. Attraction from the deep within. You took me to the end and back to life again. Thoughts, twirling high above the curly clouds. Making me spin and twist and want. Aloud I said: "What´s next?" You kissed me softly and answered: "Don´t worry, tomorrow is another day."

Forward movement

I like you. But I like me more. So, the best of luck to you, troubled boy. I hope you sort things out. I hope you find your way. You deserve it. And I do feel like crying, but I am also very relieved. Because now I can really move on with my life. Away from bars, away from late night rendevous, away from questions and insecurities. This is my life. In it, I am the cream of the crop. The top of the world. What matters. But I learned a few things on the way. Walking down the road with you. I´ll take that with me. But I´m erasing your number honey. "I´ll talk to you soon." No. That won´t be the case. In my head I´ll be talking to you for a while though. Sweet dreams, sweet life, you sweet, sweet boy. Find out who you are.

Roky Erickson – Goodbye Sweet Dreams

onsdag 21 september 2011

Be well baby

Remember that day we spent at the beach? At the point of no return. I had sand everywhere for weeks. This is what I wrote that very night.  

 Sea Salt

I´ve met you before you know. 
When heaven and earth moved and I was´nt sure I would land on the ground. 
You had blonde, curly hair then, and were just a fading image of what you actually are. 

"I think I could love you."

I was´nt wrong. Just naive.

Addie Brownlee – Sea Legs (Feat. Martha Wainwright)

tisdag 20 september 2011

Jösses!

Herregud, det är helt galet det här. När det finns någon i närheten som skulle passa mig som handen i handsken. Eftersom han är allt jag (och du) inte är. Med ett kreativt, välbetalt jobb i gräddan, blont hår, starka armar och 190 cm på höjden. Han tycker om att surfa, paddlar kanot nedför forsar och har rest över hela världen. Dessutom är han ödmjuk, godhjärtad och ser igenom det mesta. Men jag kan inte. Vända mig om och börja gå. Även om huvudet säger: "Gå, Nina, gå." För hjärtat har bestämt sig -- kosta vad det kosta vill. Så jag stannar kvar mitt i stormen. Medan du blåser och viner runt omkring mig: Komplicerad, ego och precis lika stark och bräcklig på samma gång.

Valet är gjort.

måndag 19 september 2011

Sweet dreams

Godnatt världen. Saker och ting är precis. Exakt. Som de ska vara.

John Mayer – Free Fallin' - Live at the Nokia Theatre

Just like honey

Precis som du, precis som han. Som då, som nu, fast du är så mycket bättre. Så mycket mer som jag. Så jag kan förstå dig. Inte lätt, men lättare än många. När du skrattar förstår jag varför. När ögonen blixtrar vet jag precis vad som far genom ditt huvud. Och när du rullar ihop dig till en boll och gråter så behöver jag inte fråga. För jag vet redan. Precis hur rädd du är. För jag har lika mycket att förlora. "You know, nobody can touch you now." Jag vet. För vad som än händer kommer du att finnas i min ficka. Lika liten och lika stor som jag. Två individer, men på något underligt sätt ändå en och samma.

The Jesus And Mary Chain – Just Like Honey

lördag 17 september 2011

It's time

Så, välkommen till mitt liv. Så här ser det ut. En vanlig lördagskväll. Iallafall innan jag vandrade in på en bar mitt i Malmös hjärta. Sommaren sjöd av liv och jag tyckte mest ni var enerverande. Särskilt du. Det har ändrats. Inatt, på ett ställe som har en lång och komplicerad historia för mig. Ett bord av blondiner. Och så jag, i mitten. Du skötte dig. Inte glimrande -- du fick inte lika mycket plats som vanligt -- men ok. Sedan, när världen blev suddig i konturerna igen, när allt började gnistra vitt och ni försvann, fångade du snabbt upp mig. Lika snabbt som jag ringde en taxi, stuvade in dig och tog dig i ilfart till akuten förra helgen. Du tvingade i mig vatten, puttade ut mig i friska luften och trugade på mig av din äckliga pizza med någon slags korv. Från och med nu är det detta som gäller. Vill du finnas här, bland mitt, så blandar vi liv. Inte jämt, men när det passar. Och nej, dina jeansklädda åttiotalskompisar kommer inte att röna några större framgångar bland de vackra i min närhet. Men kanske kan de lära sig att knäppa några fler knappar i den ljusa jeansskjortan och undvika stentvättade jeans med revor. Det är en winwin som jag ser det. Men du väljer. Jag trugar inte. Du är välkommen in, men du är fri att vända dig om att gå också. Vad som än händer så står jag rak. Och du, vi skippar alla epitet och alla labels på detta. Jag är inte redo för några sådana så lägg ner. Iallafall just nu.

JAY-Z – Moment Of Clarity

torsdag 15 september 2011

You win

Så, vad säger du om att vi lägger ner vapnen nu för en sekund? Viker undan masken, smyger undan pansaret, försiktigt men bestämt. För jag vill inte mer. Vara distanserad, hålla avståndet och säga tusen saker, men aldrig det jag verkligen vill. Jag är rädd. Du med. Men jag lägger iallafall mina kort på bordet nu -- så får du göra precis vad du vill med dem. Varje dag: lär du mig att släppa kontrollen, att lägga undan reglerna, att tänja på alla de gränser som alltid varit mig så kära. För du befinner dig utom och bortom allt det som är normen. Allt det som är vedertaget. Och jag tror att det var meningen att det var just du som skulle vandra in i mitt liv den där underliga midsommaraftonen mitt i hjärtat av stan. Fast kanske slutar resan här. Kanske är du alltför hård. Inte för att du valt det, utan för att livet tvingat dig att söka skydd alltför många gånger. Men jag lämnar mitt skal här och nu. För när jag faller landar jag hårt och ju längre jag väntar -- desto mer jag ser, desto svårare blir det att gå. Och nej, du har inte bett mig ännu. Jag tror inte du kan. Vi är ju på samma sida. Hur galet det än är. Men jag är ego nog att gå ändå.

Lovisa Negga – Igen