Sorgedag

Men va fan! Det gör så ont i mig när jag tänker på alla er som fanns på plats. Ni som hade turen att ta er hem helskinnade. Alla er som ligger på en sjukhusbår idag. Och ni som aldrig kommer att komma hem igen. Vad är det som händer med världen? När började satan vandra på våra gator? För att döda, förpesta, lemlästa efter behag. Av princip är jag emot tortyr, men nu undrar jag. Ge mig fem minuter i enrum, med en hammare och en såg. Så ska jag se till att du känner någonting din jävel. Mer än svårmod och självömkan runt det politiska system som närt dig. Fast det hjälper ju inte er förstås. Ni som aldrig kommer att få samma liv igen. En oåterkalleligt förändrad kontext som kommer att påverka alla era beslut och val. Jag önskar vi kunde spola tillbaka bandet ett dygn. Inte för att uppleva allt igen, utan för att någon liten sak kanske hade varit förändrad och därmed ändrat allt. Men det är omöjligt. Så mina tankar är med er. I fjordarnas land. Hos alla er som inte hann undan. Ni som nästan klarade er. Ni som sitter/står upprätt idag. Ni som inte längre finns. Och alla dem som älskar er. Inatt är er!