Att växa ur någonting du älskar

Jag måste vara modig nu. Utan dig. Det bränner i mig -- ditt avtryck -- din skugga. Och jag kan inte skaka den av mig. En fot framför den andra. Ett steg i taget, för livet är ett vitt papper igen. Jag kan inte se handen framför mig och jag tror att jag kommer att gilla den känslan. Du är omstoppad, instoppad nu -- i hjärtevrån, känner du det? Du kommer att heja igen. Så som bara du kan göra. Från sidlinjen. Jag hoppas hon är lika rädd om dig som jag var. Jag älskar dig.