CG by nite

Jag träffade en Tony Fermano inatt. Italienskt påbrå och maffialook. Och en paddman i grisskär skjorta och backslick som envisades med att förfölja mig. Sedan dök du upp. Efter att din vän snurrat mig och Julia runt, runt på dansgolvet tills vi var helt snurriga.
 "My friend is kind of aggressive", sa du med ett snett leende. 

Du kändes lyckad. Riskanalytiker i Köpenhamn. Kläder av högsta kvalitet och en fäbless för siffror.
"But that's ok cause otherwise I wouldn't have met you...". 

 Och du såg ut som om du faktiskt menade det. Fast jag var såklart ändå tvungen att retas och fråga om du övat på den repliken länge framför spegeln. Sedan kom jag på att jag slutat röra mig, bara för att du var så strålande, nästan genomskinlig där på dansgolvet. Du berättade att du hade en japansk mamma och en dansk pappa. Att du stod till höger på den politiska skalan."(After all, I am a risk assessment analyst)". Igen, detta leende. Och jag visste att jag var tvungen att gå trots att jag kanske ville stanna kvar lite längre. Det var din blick som fångade mig. En öppenhet och brist på rädsla. Som om livet var snällt och det var ett normaltillstånd. Till höger om mig, en bit från dansgolvet satt paddmannen och stirrade som hypnotiserad på oss. Och jag ville så förtvivlat gärna. I en tid för länge sedan, när jag var någon annan.  

"I've got to go", sa jag när du tog mina händer. 

Din blick skärptes. 
"Somebody... is waiting for me", hade jag på tungan.  Men jag hann inte.
"No, don't tell me",  sa du. "I don't want to know." 

Så jag kramade dig. Sedan gick jag förbi den uppmärksamme paddmannen och tog min jacka.
"Jag är klar för ikväll", sa Julia och lösgjorde sig från din dansante vän som tyckte att hon skulle passa i hans kollektion.

Din blick följde mig när jag gick ut genom exitdörrarna.