bloggportalen

torsdag 29 juli 2010

Missundsamhet

foto@ninnouchka

Det finns människor som styrs av avund och missundsamhet. Vuxna personer som skrapar med foten och kapitulerar under sin egen feghet och rädsla och som provoceras både av oräddhet och framgång. Människor som får sin energi och sitt egenvärde bekräftat genom att trycka ner andra. De kommer såklart i alla möjliga olika skepnader, men gemensamt är att de dränerar och tömmer dig på energi och får dig att känna dig värdelös och utsatt. De har så bristfällig kontakt med sitt känsloliv att de i många fall inte ens förstår att vad de säger och gör faktiskt sårar.

Jag tror inte att dessa personer är onda. Jag tror inte ens att de (i de allra flesta fall) vill illa. Egentligen är de rädda små människor som förtjänar din ömkan, inte din ilska. Fast det är kanske lite för mycket av en zen betraktelse. Och att vända andra kinden till är inte riktig min melodi. Jag tror på att sätta gränser och jag tror på integritet. Jag tror på att vara fräck och våghalsig trots att jag är rädd. Nästa gång du möter någon du vet är en bully --ta ett djupt andetag, spänn ögonen i dem och ifrågasätt kraftfullt deras rätt att trakassera andra. Det tänker iallafall jag göra.

fredag 23 juli 2010

Världens finaste lilla bläckfiskflicka!

foto@ninnouchka

Och jag, som varken är van eller vanligen särskilt intresserad av barn, betuttades. Men så har jag också blivit vuxen tillsammans med hennes fina mamma. Ibland kan jag nästan se oss ströva planlöst genom stadens parker. Svarthåriga/grönhåriga, hårdsminkade, pälsskorade och punkiga. Men bakom det arga/ledsna/rebelliska skalet ändå precis lika unga och oskyldiga som vi faktiskt var.

Dagens låtval: Lissie – Cuckoo

torsdag 22 juli 2010

Just breathe

foto@ninnouchka

När tankarna är för nära. Så nära att du inte kan se klart. Ta ett djupt andetag, knäpp på stereon och skruva upp volymen -- Seth Lakeman – Lady Of The Sea (Hear Her Calling) (Album Version). För nu är det sommar!

onsdag 21 juli 2010

Kärlek

foto@ninnouchka


Den natten drömde jag att jag gick på stranden. Det var vinter och den vita sanden låg ödslig och frostnupen. Andedräkten stod som rök ur munnen och det krasade fruset under fötterna. Jag kände igen honom direkt. Långt där borta. Den gängliga kroppen med den stolta hållningen. Blont, halvlångt hår som svajade och den långa, svängande luggen. Och så de lysande, nyfikna, blå ögonen som såg rakt igenom mig och leendet som gick rätt in i hjärtat. Vi nådde fram till varandra precis i anknytning till en hög brygga som fortsatte långt ut i sundet. Den var täckt av gröna alger och när jag satte foten på det första trappsteget kände jag att det var halt.

Vi pratade inte. Bara gick framåt, utåt. Längst ut på piren fanns ett högt räcke. Jag lutade mig mot det och vände mig mot Leo. Han log och höjde frågande på ögonbrynen. Jag svarade med ett ordlöst ja och vi klättrade upp. Stod där, bredvid varandra, hand i hand. Högt över sorlet, högt över staden. Över det lilla och stora som var våra liv. Och så hoppade vi.

Hemma!

foto@ninnouchka

Sönderspelad låt: Alexi Murdoch – Blue Mind

tisdag 20 juli 2010

In a nice place but missing da honey!

Hos bästa syster: en säng, en hund, en fantastiskt glad fåtölj, läcker mat och en flicka på vift -- i världens kanske vackraste kjol!


foto©boelzetterman