foto@ninnouchkaDen natten drömde jag att jag gick på stranden. Det var vinter och den vita sanden låg ödslig och frostnupen. Andedräkten stod som rök ur munnen och det krasade fruset under fötterna. Jag kände igen honom direkt. Långt där borta. Den gängliga kroppen med den stolta hållningen. Blont, halvlångt hår som svajade och den långa, svängande luggen. Och så de lysande, nyfikna, blå ögonen som såg rakt igenom mig och leendet som gick rätt in i hjärtat. Vi nådde fram till varandra precis i anknytning till en hög brygga som fortsatte långt ut i sundet. Den var täckt av gröna alger och när jag satte foten på det första trappsteget kände jag att det var halt.
Vi pratade inte. Bara gick framåt, utåt. Längst ut på piren fanns ett högt räcke. Jag lutade mig mot det och vände mig mot Leo. Han log och höjde frågande på ögonbrynen. Jag svarade med ett ordlöst ja och vi klättrade upp. Stod där, bredvid varandra, hand i hand. Högt över sorlet, högt över staden. Över det lilla och stora som var våra liv. Och så hoppade vi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar