Äntligen, äntligen fredag! Snart ska jag få åka tåg och sedan flygplan och sedan bil. Till ett hus, i en stad som är så gammal att den har en stadsmur från Romartiden. Till teaterförställningar och country roads och engelskt te. Men, framför allt, till en man som väljer att se mig, hela mig. Bara för att han helt enkelt inte kan låta bli. Och så är han så vacker att klockorna stannar! Så, jag kommer att vara lite osynlig ett tag framöver. Bara så ni vet.
Laters!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar