Matters of the heart

Så sitter vi där. Och glor mest på varandra genom Skype. Jag säger: "Perhaps we should sign off now. It´s getting late". Och så sitter vi kvar ändå. Och ler mot varandra genom bildrutor, över mil och hav och tidsförskjutning, och det känns hela vägen ner i magen att detta stämmer. Att detta är rätt. Du säger: "Nina, I should let you get to now." Och ja, det borde du. Svarar jag. Sedan sitter vi kvar och tittar på varandra och sedan tittar vi ännu lite mer. Och vet inte riktigt vad vi ska säga, för det här är så konstigt, så annorlunda. Det enda vi vet. Det enda som är helt säkert. Är att det känns som om vi aldrig vill slutat titta. Och jag kan inte riktigt sluta le.