Det drar ihop sig. Och jag vet ingenting. Jag säger förväl, adjö, på återseende och jag är så tom under tiden. Jag vet inte om jag vågar? Han är inte samma, milen är inte lika många, men rädslan är precis lika stor. Jag ser ner mot vattnet. (Som är vitt nu.) Jag vandrar samma vägar. (Som är klädda i kyla och pudrig, vit snö nu.) Livet är ett oskrivet blad igen, livet är ett frågetecken igen.
Jag undrar hela tiden om jag är på väg någonstans.
Ulf Lundell – Blodröd Zon
Gumman! Time will tell, som det heter :) Jag hoppas och tror att det kommer att gå bra för er! Och vi ska komma och hälsa på dig! Många kramar från din vän forever and ever!! / Da kooki
SvaraRaderaÅh, jag vet! Men, det är attans läskigt! Du är bäst -- forever and ever! Besos
SvaraRadera