Parallels

Tonight I had to pinch my arm a few times. I had to stop and blink and catch my breath. Simply because tonight we reminded me so much of you and me. When we were good. When we were better than I ever imagined possible. When it felt that no matter what, as long as your heart was next to mine, everything would be alright. Tonight, in a parallel universe I felt us, gazing down at him and me as we made up silly songs on our guitars and fussed over Christmas decorations. As the light faded into dusk, I looked into his eyes and knew I had been completely right to make that leap.

Just as I was then.

This is for you. For all those years of pain and hardship. For all those fears that broke us. I am finally glad I knew you.

Neil Diamond – Solitary Man

Bravery

His eyes wonder at me. His hands ask me all kinds of questions and his smile is gentle and shy and sweet as he waits for my reply. And, all of sudden I don´t know. All of a sudden I (who very rarely loose my words) can´t speak. My footing is gone (lost somewhere up north), my steps are faltering (their sureness seem to have remained with you), my voice is lost (I dropped it on the floor in that airplane and I´ve had trouble finding it ever since). I´ve been brave, very brave and I´ll take that with me, but I miss. And, however brave I am, you were the ones that made me that way. So, I wonder: (as always)

Is this still my adventure?

The Devil Makes Three – Black Irish

Orbit

Tell me: is life really all it´s cracked up to be? Tell me: is it supposed to be like this, just like this, with these forever endless seconds that never seem to pass? Tell me: have you found your footing yet? Have you seen a shooting star -- was it anything like me? Are we still in orbit or is it to end like this -- with big black holes of no communication. Tell me: where do all the words go, where do all the thoughts go, where do we go? And my words: (as always) are sent out into the void.

Little Marbles – Du är på repeat

Anymore

I can´t really be bothered. To say what you want, to say anything at all. I can´t really be bothered. To think about and ponder questions that have no answers, that need no replies. I don´t care about it all. I don´t want it anymore. So I give them to you. All my nothings and all my maybes. Then I´ll follow your lead into orbit. Into the void that makes up you life. I´ll decorate your kitchen only to leave. I´ll laugh with you only to move on. I´ll give you my heart only to feel something, anything. Except this emptiness.

Deal?

Rodriguez – Cause

Ett icke vi

Du. Som aldrig kommer att få veta att jag spenderade en hel vinter på en madrass på golvet i vardagsrummet. (Bara för att jag inte kunde sova bredvid honom när du var i mitt huvud.) Jag gnistrade och glödde in i märgen (när du log) och ibland tog jag fram en bok jag visste att du läst (bara för att få läsa samma ord som du gjort). Jag log mig igenom veckor av möten. (För att dina händer var de vackraste jag någonsin sett.) Och allt kändes plötsligt som orörd, obruten mark i en så länge pågående stiltje som bara väntat på sin storm. Du kommer aldrig att förstå att någonting började där, med dig, ute i kylan, i snön -- för många, många månader sedan. Istället var det han som kom. (Han var inte helt olik dig.) Och jag föll, bara för att tiden var här. Du var sedan länge försvunnen. In i samma dimma som jag vandrade ut ur den där ljumma sommarnatten när livet självmant vände blad och det helt enkelt inte fanns mycket att göra åt saken. Jag ser dig ibland ute i natten och det hugger alltid till lite i mig. Inte av sorg eller saknad -- vi var aldrig varandras. Men minnet svider: av långa, trånga korridorer fulla av tråkiga dokument, av tröstlösa papper och datorskärmar och myndighetsbeslut så in i döden trötta, av Marlboro lights och gemensamma nämnare och allt vi skrivit och ännu inte skrivit. Vi möttes därute, oförhappandes och mellan ramarna -- bortom allt det vi trodde att vi så gärna ville vara. Och under en enda liten, andlös sekund såg vi varandra precis som vi verkligen var.

 Bear Colony – hospital rooms aren't for lovers

Wish

Your words are like tattoos. 

Om...

Det drar ihop sig. Och jag vet ingenting. Jag säger förväl, adjö, på återseende och jag är så tom under tiden. Jag vet inte om jag vågar? Han är inte samma, milen är inte lika många, men rädslan är precis lika stor. Jag ser ner mot vattnet. (Som är vitt nu.) Jag vandrar samma vägar. (Som är klädda i kyla och pudrig, vit snö nu.)  Livet är ett oskrivet blad igen, livet är ett frågetecken igen.

Jag undrar hela tiden om jag är på väg någonstans.

 Ulf Lundell – Blodröd Zon

Ambivalence

Am I right? Amongst dunes of snow and ice and cold. Am I fair? Amongst confusion and tears and heartbreak. Will I harm you? Amongst covers and cups and everyday life. Am I doing this for the right reasons or am I wrong, to keep trying, to keep moving. I miss still: every single day. I see still: that face, whenever I step outside my door. I hear still: that voice, inside my head. He´s here still. Does that mean anything? Everything? I´m tired. Of giving and not reaching the desired outcome. I´m sick of me, I´m sick of this, I´m sick of goodbyes and hellos and all the I don´t knows. I´m grown now -- will I ever feel it? I´m still me -- will I ever know her? Is it really, really time to fly again? 

I would have flown for him.


Taylor Swift – Drops Of Jupiter - Live 2011