Midsommarverklighet

Jag har tappat mina ord lite grann. Jag kan inte riktigt beskriva hur det känns att jag (efter mycket vånda) skrev världens kaxigaste ansökningsbrev till min drömtjänst i förra veckan. Och att VD:n på företaget kallade mig till intervju två timmar senare. Jag kan inte heller beskriva hur det känns att Belsebub är oskadliggjord. Nöjet i att höra min mamma säga: "Och nu har han dig efter sig -- stackars sate!" Efter att ha varit rädd så länge. Att maktmannen ger mig kraft -- genom att prassla med sina papper -- när jag prasslar med mina papper. Och att en av de coolaste, smartaste kvinnorna jag vet mailar mig sitt stöd direkt från kommunens högst beslutande instans. Så ikväll, på årets ljusaste natt känner jag en sådan tacksamhet och stolthet. Och nu ska jag dansa tills benen trillar av!