Jaha. Jag borde ta mig i kragen och författa den där politiska artikeln idag. För ett politiskt magasin här i stan. Men nu när jag äntligen har chansen har jag plötsligt ingenting att säga. Inga sarkasmer, ingen ironi, inget slagkraftigt svar på kommentaren "men den nya krönikören måste ju vara rolig...kvinnor är sällan roliga." Detta från en herre som en gång stal en papegoja från en av Malmös lokala parker. Ryktas det iallafall. Vilket i och för sig är ett ganska roligt tilltag, men kanske inte så lämpligt om man är kommunalråd. Och så drack jag såklart alldeles för mycket vin igår och är därför mycket medveten om mitt huvud idag. Men natten var värd huvudvärken. Dansgolvet var knökfullt, baren välbesökt och basen överröstade melodin. Jag ägnade mig åt att försöka undkomma ett styck yngling med backslick och rosa skjorta och träffade en italiensk, guldkedjebärande maffiaman som hette (brace yourselves) --Tony. Ja, jag erkänner att jag blev lite galen när han sa sitt namn. Riskanalytikerna hade lämnat både sina portföljer och sina kapitalistiska umbäranden hemma och koncentrerade sig på att vara charmanta och dansanta. Och pop-pojkar i all ära, men de ligger verkligen i lä när det gäller raggningsrepliker.
"Jag har knappt sovit någonting inatt." (Sagt med allvarsam stämma och sneglande hundögon under poplugg.) "Fastnade med Idioten av Dostojevskij" står sig slätt mot --
"My friend is kind of aggressive", (detta sedan en främling plötsligt grabbat tag i min hand och börjat svinga runt mig i en vild dans som slutade med att jag törnade in i magen på honom) "but that´s ok cause otherwise I'd never have met you!" Fast den bästa raggningsrepliken jag någonsin hört yttrades utan tvekan av den ljuslockiga killen med hatt och stor backpack på ryggen som stegade fram till mig på en tom buss i ett sensommar Malmö för länge sedan.
"Ursäkta, vart går den här bussen?" sa han. Och förändrade mitt liv för alltid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar