Höstguld

Idag har jag äntligen varit glad för att hösten är här. För att rabatterna är fulla med stolta, färgsprakande höstblommor och att träden börjar skifta i rött och guld. Efter sommarens hetsiga hetta och solsken är det som om både folk och fä andas ut och kommer till ro för en stund.

På morgonen är luften frisk som en daggdroppe och att andas är som att dricka från en uppfriskande, kristallklar bergskälla. Dagarna kräver ännu inte alltför mycket kläder och även om kvällarna blivit kortare så är de fortfarande nordiskt långa och ljusa.

Jorden samlar sig i en allra sista kraftansträngning och överallt möter jag ett överdåd av färg och form och dofter. Det är lite som om den vet att detta är sista chansen för året. Det är nu eller aldrig. Allt eller inget. Snart återstår bara att vila.

Så trädens grenar dignar av frukt. Blåa och lila plommon som ligger tunga i handflatan. Söta, med en smak av svunnen sommar. Syrliga, friska äpplen som går från ljusgult till djupaste rött och saftiga, gulgröna päron som rodnar lätt där solen kommit åt.  

Jag känner hur hela jag andas ut. Länge. Kastar av mig sommaren som varit och tar sats. Sedan snörar jag på mig mina allra gladaste och finaste Converse och ger mig ut för att jaga nya mål och nya höjder.